Maanantai 4. huhtikuuta 2011

Stämningar från placeringskryssningen till Tallinn

Det första veckoslutet i april ordnades igen aktiespararnas traditionella placeringskryssning. Detta för redan 19. året i rad, och efterfrågan överskred utbudet rejält. Ett mycket positivt problem för förbundet minsann.

Själva resan till båten blev legendarisk, och begreppet snåla aktiesparare antog nya höjder. De berörda parterna vet vad jag talar om, men jag kan öppna det till en del så pass mycket att en sann aktiesparare betalar inte 25e för parkering när man kan föra bilen en dryg kilometer från terminalen helt gratis över veckoslutet...

Föreläsningarna höll mycket hög klass, och istället för traditionell marknadsföring av placeringsprodukter koncentrerade sig föreläsarna på att tala om aktuella saker och gav vinkar för framgångsrikt placerande. Jag deltog själv också som föredragshållare med en lätt uppdaterad version av föredraget jag höll på placeringsmässan i Gamla Hamnen i höstas. Denna gång på finska, så att målgruppen blev helt annan.

Några saker reflekterade jag över och de tänkte jag dela med mig här. För det första diskuterade hedersordförande Jarmo Leppiniemi om vad bolagen berättar om sig själva och där var det speciellt kovenanter och hybridlån som fick mig fundersam. Bolag kan ha kovenanter i sina finansieringsavtal vilket gör att finansieringen blir dyr om vissa nyckeltal blir ofördelaktiga, såsom soliditeten. Hybridlån, som närmast kan betraktas som ekonomiskt vansinne, räknas som eget kapital och det betyder att bolag där soliditeten närmar sig kovenantnivån kan genom att ta hybridlån snygga upp det egna kapitalet samtidigt som soliditeten förbättras. Motsvarande betyder det att man genom att ta nya lån så får man en redan tidigare dålig ekonomi att se verkligt bra ut bokföringstekniskt. Kovenanterna finns där av en orsak, och sådana här arrangemang kan bara betraktas som lurendrejeri, såväl mot småägarna (eftersom hybridlånen oftast beviljas av någon storägare) som mot bolaget i sig självt. Rådet är alltså att undvika bolag som har hybridlån och där kovenanterna är mycket nära att smälla.

Det andra som överraskade mig var börsanalytiker Henri Elos föredrag om hur bolagen klarade finanskrisen. Nu var det så att bolagens omsättning började stiga först en bit in år 2010, medan resultaten började återhämta sig redan i andra kvartalet 2009. Detta konkretiserade det jag misstänkte redan då, dvs att de överraskande goda resultaten i slutet av 2009 berodde på ren och skär kostnadsinbesparing. I dagsläget är bolagen i medeltal i mycket gott skick, och de svidande omstruktureringar som gjordes då var förmodligen nödvändiga i de flesta fallen. Där skulle den offentliga sektorn ha att ta modell efter!

Den tredje saken som jag reflekterade över var hur positivt inställd till Kina Peter Immonen från WIP Asset Management var. Aktias chefsekonom Timo Tyrväinen har redan några år haft en minst sagt euforisk syn på landet. Det fick mina tankar att vandra vidare och fundera att hur kommer världen att se ut om t.ex. 10 eller 15 år? Kina torde vara världens viktigaste marknad då om utvecklingen fortsätter går som på räls. Men klarar Kina av att hantera denna rasande tillväxttakt? Och hur kommer de etablerade marknaderna att reagera? Kommer de att ta upp kampen och försöka hinra Kina från att bli för stor? Hur stor kan Kina egentligen bli? Tyvärr missade jag 2-3 minuter av Peters minst sagt imponerande föredrag när jag funderade på det här, men hans Kina eufori hade inte minskat det minsta när jag var med igen...

Den sista reflektionen jag tänkte ta upp här var att de andra föredraghållarna var rörande eniga om att kurserna ännu i regel ska stiga ett tag, men att uppgången förmodligen är på den senare hälften och att majoriteten av uppgången redan är avklarad. Det stödde mina egna tankar (blog 20.11.2010) också, eftersom jag har utgått från att börsen i denna konjunkturtopp kommer att bli på en lägre nivå än 2007 (även utan Nokias hjälp...) och att börsen gör sin topp någonstans kring 2013-2015 beroende på vad som sker på vägen dit. I och med att de långa räntorna redan börjat stiga och nu ockå de korta, så lutar det just nu mot att 2013 kan vara det året då kulmen nås. Alltså kan man vara med på marknaden som aktiesparare ett tag till ännu.

Svenne Holmström

sven-eric.holmstrom ( a ) suomi24.fi

Kommentoi | Kommentit (4) | Takaisin kirjoitukseen

Kommentit (4)