Keskiviikko 24. helmikuuta 2010 (muokattu 17.6.2010)

Snål eller generös

Som aktiesparare är man ju i regel snål, det är kalla fakta. Vi letar alltid efter de förmånligaste förmedlings- och förvaltningsprovisionerna, betalar ogärna för information, helt enkelt gör vi allt för att undvika ”onödiga kostnader”. Framför allt betalar vi ogärna skatter!

Det finns en tid att vara snål och en tid att vara generös. Jag har två huvudaspekter på temat snål och generös, och det första är skatteplanering och det andra gäller praktisk handel av aktier. I bägge fallen har vi aktiesparare mycket att lära oss.

Skatteplanering är populärt bland aktiespararna speciellt i slutet av året. Kanske har man gjort vinster som man vill dölja genom att sälja innehav på förlust, eller tvärtom. Ofta då man gör skatteplanering stirrar man sig blind på helt fel saker. Man fokuserar på vinsten eller förlusten istället för att analysera vilket bolag och vilka framtidsutsikter det har. Det här leder alltför ofta till att man säljer ”fel innehav”. Man gör sig av med starka kort och portföljen försvagas, eller blir ineffektiv. Varför blir det så?

Teoretiskt är en vinst eller förlust för aktiespararen en prisskillnad mellan två (eller flera) olika datum. Det här är information som bara man själv innehar, alltså skall det inte kunna vara ett underlag för beslutsfattande. Om man nödvändigtvis vill göra skatteplanering, borde man antingen rensa portföljen i den svagaste ändan, eller så kastar man ut innehav, men tar dem tillbaka ett par dagar senare. Det här är helt tillåtet dessutom, då HFD har haft exakt samma tolkning i ett viktigt prejudikat.

När man skatteplanerar så skall man hålla koll på att portföljen hålls stark hela tiden. Om vi säljer ut innehav bara för att de för vår egen del är på plus eller minus, har vi inte gjort vår hemläxa alls. Istället för att vara snål och inte betala skatter, tänk på vilka andra möjligheter man som aktiesparare har. Man får ta tillbaka innehav som man sålt, även om det är till samma pris och samma mängd. Observera dock att affären skall ske på marknaden och en verklig marknadsrisk skall förekomma. Det är klart att aktiens pris kan fluktuera under tiden på marknaden, men här får man inte heller vara snål, för i praktiken blir skillnaden högst ett par procent. Det får man helt enkelt tåla om man ska skatteplanera.

En annan synpunkt på snål och generös är praktisk handel på aktier. Som en prismedveten (=snål) aktiesparare betalar man ogärna för mycket för sina aktier. Dagligen hör jag hur folk grämer sig att man köpt eller sålt till fel pris. Det är en del av vardagen. Men det finns situationer då aktiespararen kan gå på en verklig nit, om man är för snål eller generös i fel läge.

När man lägger in ett köpbud, kan man anta att det har föregåtts av en grundlig analys. Orsaken till att man köper en aktie är ju att man ser potential i den i förhållande till nuvarande pris. I det skedet har aktiespararen inte råd att vara snål, det är nu man ska vara generös. I praktiken betyder detta att man köper in den mängd man vill ha oberoende om man tillfälligt betalar lite dyrt för det eller ej. Speciellt i mer omsatta bolag är det här inget problem. Vad spelar det för praktisk roll om man köper ett bolag för 15,00e eller 15,10e? Skillnaden är minimal, men om man snålar och lägger ett gränspris på låt säga 14,90e, kan det hända att bolaget aldrig far dit. Gissa om man blir förbannad på sig själv när bolaget är värt 40e och man har inga aktier, bara för att man var för snål. Det här har jag själv en del erfarenhet av, senast med KONE. Där vägrade jag betala först 18e, sedan 20 osv, för att till sist betala 26e för dem. Hur snål får man bli?

Samma sak gäller försäljning av aktier. Det lönar sig att kasta ut innehaven till rådande marknadspris om man inte längre tror på bolaget. I det skedet ska man inte försöka få hem de sista centerna, för det kan stå dyrt. Tänk om man i M-Reals fall ville ha 6e för dem för några år sedan då den rörde sig mellan 5 och 6e. Som sämst for den ner under 0,20e. Om man är säker på sin sak skall man agera, oberoende om det är vettigt på kort sikt eller ej. Det här kallar jag att vara generös.

Daytradern däremot hamnar vara snål. Det är helt klart. Daytradern eller den kortsiktiga placeraren måste kunna ställa ut rätt prisgränser, eftersom han lever på små marginaler. Då har man inte råd att vara generös. Även i vissa fall på bolag som har dålig likviditet, bör man överväga om man skall vara snål eller generös. Överdådig generositet kan få kursen att rymma verkligt högt, eller lågt, då det finns så litet utbud och efterfrågan. Att ge bra råd där är svårt. Man bör nog följa med bolagen och hur de handlas med en lägre tid för att förstå riskerna och möjligheterna på små icke likvida bolag.

Eftersom aktiespararen i grund och botten är prismedveten finns det en överhängande risk att vi gör bort oss genom att helt enkelt vara för snåla. Vi vill ha de sista centerna och vi vill inte betala för mycket för bolag, och framförallt vill vi inte betala skatter. Det här kan hämma sig om vi glömmer det klassiska bondförnuftet och stirrar oss blinda på nuläget, istället för att tänka sig situationen flera år i framtiden. Aktiesparandet är alltid långsiktigt, så man bör välja noggrant var man skall snåla och var man ska vara generös. Alternativkostnaden kan bli helt vansinnig, och den märker man först långt senare, då misstagen redan är gjorda.

Svenne Holmström

sven-eric.holmstrom ( a ) suomi24.fi

Kommentoi | Kommentit (1)