Vem bryr sig om vinsten?

Jag har länge redan funderat över varför man ska bry sig om man har vinster eller förluster i sin portfölj. Förstås är det ju meningen att det alltid ska bli vinster, men realiteten är ofta en annan. Allt mer märker jag hur placerare funderar hårt över sina innestående vinster och förluster och utnyttjar det, och dess skattekonsekvenser, som beslutsunderlag för eventuella åtgärder i portföljen. Varför?

Tänker jag tillbaka på min egen placerarkarriär märker jag hur lätt jag själv fallit i den här fällan. Jag har alla mina gjorda affärer samlade i en Excel fil på datorn och ur den är det lätt att analysera vad jag har gjort och varför. Det jag märker är att jag har haft lätt för att göra mig av med positioner som gett relativt små vinster, medan jag har undvikit att ”ta hem en förlust” till varje pris, med ett sådant resultat att vinsterna har varit många men små och förlusterna få, men stora.

Ser vi på saken ur ett simpelt teoretiskt perspektiv är det ju som så att vinsten eller förlusten är mellanskillnaden på en akties pris på analysdagen jämfört med inköpsdagen (eller dagarna). Redan här stöter vi på ett viktigt problem. Det är bara jag själv som vet när jag har köpt och till vilket pris. Eftersom ingen annan känner till detta borde det inte kunna vara en orsak för mig att fatta beslut, oberoende hur mycket vinster eller förluser jag har. Dessutom ger det inget mervärde åt någon annan ifall de visste det, eftersom det har inget att göra med aktiens pris och framtidsförvätningar. Min vinst i ett bolag kan vara en annans förlust i samma bolag. Allt beroende på vilka datum vi jämför oss med.

För att undvika att allt för lättvindigt sälja ut mina innehav har jag börjat utnyttja ett nytt system, där jag analyserar portföljen på ett alternativt sätt. Istället för att oroa mig över innestående vinster och förluster har jag vänt på steken helt. Jag täcker över alla andra kolumner i portföljrapporten än bolagets namn och värdet på innehavet i bolaget. Då är den enda informationen jag har att gå på var mina pengar är och hur det är viktat i förhållande till mina andra innehav. Efter det tänker jag mig in i situationen att alla portföljens medel egentligen ligger på ett vanligt bankkonto. Och så går jag igenom portföljen innehav för innehav och frågar mig att om jag nu skulle fatta ett placeringsbeslut, skulle jag då placera exakt den summa som nu finns i bolagen i enlighet med hur det nu är placerat.

T.ex. Om jag hade 10.000e i Fortum och 5.000e i Kone frågar jag mig att om jag hade 15.000e på kontot att skulle jag nu köpa Fortum för 10.000e och Kone för 5.000e med den information som nu finns tillgänglig gällande just de här bolagen och marknaden i övrigt. Om svaret blir ”ja” är det inga problem. Då får portföljen förbli orörd, men om jag svarar ”nej” på något, då bör man vidta åtgärder.

Det som kan följa av en sådan analys är att man inte alls skulle placera i bolaget den summa som nu finns, eller någon annan. Om det blir så bör man sälja ut hela innehavet eller delar av det. Detta oberoende om man är på plus eller minus. Då svider det mindre om man efter den här analysen inser att det är ett förlustbolag man behandlar. Dessutom håller man bättre känslorna i styr och låter sig inte alls drivas av den innestående vinsten eller förlusten.

Det gäller att helt och hållet undvika att gå in på diskussionen kring vinster och förluster och enbart behandla sin portfölj på basen av nuvarande allokering och diversifiering och fundera ut om man är nöjd med den. Är man nöjd händer inget, är man onöjd justerar man innehaven i enlighet med sin syn. Det är ju så att man bara har en viss mängd pengar att placera och då borde man hellre koncentrera sig på hur medlen nu är placerade och vilken är respektive innehavs potential. Då man känner till det, t.ex. på basen av en djupgående fundamentanalys, blir förmodligen slutresultaten också bättre. Av egen erfarenhet kan jag berätta att man lätt blir fäst vid en del bolag och tröskeln att göra sig av med sådana då målen är nådda är otroligt hög.

Om du hör om någon som har ägt ett visst bolag i 15 år och har otroliga vinster, kan man lätt tänka att sådana innehav kan man fortsätta äga länge ännu. Men det har inget med realiteterna att göra, utan besluten borde fattas precis som jag ovan beskrev, dvs genom att fråga sig om man idag skulle placera motsvarande summa som nu är innestående i bolaget pånytt om man hade pengarna på banken. För aktien har det ingen betydlese för framtiden om man ägt den 15 år eller 5 minuter. En helt annan historia är stora innehav och då man på riktigt aktivt utövar sina rättigheter som aktieägare, som Ilmarinen och Varma. De kan ha helt andra orsaker att vara med än de flesta småsparare.

Bästa aktiesparare, sluta fokusera på vinterna och förlusterna, och koncentrera dig istället på hur mycket du har och var. Världen blir en helt annan när du kommit med i den här väckelserörelsen!

Svenne Holmström

sven-eric.holmstrom ( a ) suomi24.fi

Kommentoi | Kommentit (3)